Igår natt somnade jag med ett leende på läpparna. Ca en timme senare vaknade jag av ett samtal från min mamma och helt plötsligt kunde ett leende inte vara längre bort. Min underbara och älskade gammelmormor har gått över till himmla sidan. Min Gammo som alltid funnits där. Just idag har jag mest kännt mig tom på det mesta. Minnena med Gammo har dock gått som små filmsnuttar i huvudet på en hela dagen.
Det mest jobbiga var att jag tänkte åka och hälsa på henne i veckan då jag har åkt till Kalix och ska vara här tills på onsdag (kan förklara sen). Sen att hon inte fick chansen att träffa min bebis :( Det hade betytt så jääävla mkt, och inte bara för att vi återigen skulle ha blivit 5 generationer, även om det också hade vart guld. Men hade som sagt verkligen velat att hon skulle få träffa bebis, iaf en gång.

Detta är 2:a döds beskedet som jag fått i år om nära som gått bort och det är fler än vad jag haft under hela mitt liv. Ja och sen Myran då också, även fast det kanske är en annan sak. Men en sak är säker, jag vet inte hur man ska hantera döden. Fast det är väl egentligen ingen. Huvvaligen.

Jag hoppas du har det bra nu. Att du åter är med din Olle och att du håller en vakande öga över oss du lämnat efter dig här nere. Jag kommer aldrig glömma dig, sluta älska dig lr sakna dig. Vila i frid så ses vi i Nangijala <3