Känslan, smärtan i magen när jag haft mina cystor. Det var väl kanske dumt, men samtidigt riktigt skönt att ha haft en vila från magsmärtor i nästan 9 månader nu. I torsdags kväll vart det ännu en besök till förlossningen då jag fick såna magsmärtor så jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Tog panodil och försökte att inte låtsas om smärtorna. Efter en timme var det omöjligt och jag ringde in till förlossningen. Givetvis ville dom att jag skulle komma in.

CT-kurva gjorde givetvis och där såg allting bra ut, även ultraljud och andra prover. Med tanke på vart smärtan satt så blev diagnosen en blandning av smärtan från ligamenten (Gummibands liknande grejer som håller upp livmodern) och från min sjukdom endometriosen. Smärtan påminner nästan exakt som sjukdoms smärtan, dock har jag ju som sagt inte haft några bekymmer under graviditeten, så jag hade hunnit glömma bort hur jävla hemskt det är.

Fick iaf en morfin tablett och två panodil för att jag skulle kunna sova på natten. Sen även 3 extra morfin tabletter till senare om det skulle behövas. Vi kom hem ca 02.45 och jag somnade kring 4. Sov till och från till kl 6, då var jag så jävla less pga av all smärta så jag klev upp och la mig i soffan istället för att inte väcka Mattias. Medicinen som ni kanske förstår, hjälpte inte ett jävla skit!

Kring 11 på dagen tog jag omgång 2 av medicinen och lite bättre blev det nog med tanke på att jag återigen lyckades sova till och från i två timmar. Jag menar, det är juh trots allt bättre än ingenting....
Steg upp och insåg att jag fortfarande hade ont i magen. Timmarna gick och tillslut hade jag mer lr mindre precis samma smärta i magen. Sen är jag absolut inget fan av tabletter vare sig det hjälper lr inte. Men jag ringde in till förlossningen som jag blivit tillsagd om jag fortfarande hade ont. Vilket jag hade. Dom tyckte jag skulle ta omgång 3 av medicinen. Sagt och gjort, plus att jag grävde ner mig i ett bad. Och vet ni vad, 3:e omgången verkade för helt plötsligt kunde jag bla gå upprätt och det var guld. Jag har även kunnat sova inatt. Aaaah!

Visst en helt natt "felfri" det vill säga smärtfri, såna exsisterar inte mer haha :) Men jag har iaf lyckats skrammla ihop ett natts sömn så att säga. Min skalle är dock inte som den ska nu med tanke på ala avbrott i sömnen de sista dagarna. Nåja, bebis mår iaf bra trots att jag kanske inte är på topp. Och det är som sagt huvudsaken :)