Ja många frågetecken har hunnit komma upp efter gårdagens och dagens upplevelser. Tänkte ta och skriva och berätta om det här och nu så om du är känslig ber jag dig sluta läsa nu.


Fortsätter du? Skyll dig själv!


Bjuder på en bild på en stickad liten dress som jag tydligen haft när jag var väääldigt liten. Söt mormor hade sparat den :) Den är riktigt liten och söt :)



Sista varningen om du är känslig mot gravid grejer. Slut läs NU!


Det hela började egentligen igår när Mattias var och dömde hockey. Mest för skojs skull tänkte jag åka och titta på sista perioden då jag är hockey intresserad och egentligen inte hade någonting bättre för mig. (Tyckte att en period fick räcka med tanke på min rygg). Kände mig dock väääldigt trött när Mattias for iväg och la mig och sov tills det var dags för ishallen besöket. När jag stiger upp och går på toa så märker jag att jag fått bruna flytningar. Inte mkt alls, men ett par droppar. Givetvis blir jag väldigt fundersam över detta och ringer mammsen.
Hon tycker att jag ska ringa in till förlossningen och kolla med dom. Hinner även prata med mina mostrar och även dom är väl inne på samma spår.

Åker och hämtar Mattias (skippade att se sista perioden) och berättar för honom vad som hänt. Och inte så chokerande så säger även han att jag ska ringa in till förlossningen. Sagt och gjort. Pratade med en jätte trevlig kvinna som ställde tusen frågor. Hon hade ingen aning om vad det kunde vara, dock skulle jag inga in igen om det vart mer, blev rent blod, lr att jag fick mer smärtsamma sammandragningar.

Sen var det inte så mkt mer med det. Timmarna gick och det blev läggdags. Låg och skruvade på mig ett bra tag innan john blund tillslut kom på besök. Hade dock en djävulsk natt då jag haft svinig foglossning (kraftig värk över blygbenet), och helt sinnessjuka mardrömmar. Hann även kliva upp ett par gånger (hade inga mera flytningar).
På morgonen när jag stiger upp hade jag fortfarande inte fått några flytningar och började väl mer lr mindre pusta ut, så jag lät Mattias åka iväg till Luleå och döma hockey.

Dock efter ett par timmar kommer givetvis flytningarna tillbaka, dock denna gång ännu mera! Så jag ringer in till förlossningen och berättar läget för att höra vad dom säger. Dom tycker att jag ska komma in för att kontrollera så det inte är fostervatten som läcker. Eftersom jag inte har akuta smärtor så väljer jag att åka in när Mattias kommer hem.
Kring 7 tiden ikväll så åkte vi ännu en gång in på förlossningen och återigen började vi besöket med att göra en CT-kurva. Den visade bra puls på både mig och bebis, hade små samandragningar då och då, men absolut ingenting farligt lr underligt där heller.
Lämnar urinprov för att kolla så jag inte har urinvägsinfektion. och nej inte det heller. Får återigen göra ett ultraljud för att kolla så bebisen mår bra och så att fostervattens mängden inte är för liten. Bebis mådde bara bra och fostervattnet var alldeles lagom. Hon var nu uppe i dryga 2kg i sin vikt, alltså helt normalt.

Över till gyn undersökningen. Den var mindre trevlig! Hade då en gyn läkare där nere som satt med alla dessa instrument uppkörda i härligheten medans en sköterska står och trycker på övre delen av min mage. Detta gör dom för att kolla så jag inte läcker fostervatten, vilket jag inte gjorde. Dock kom det ännu mer av dessa bruna flytningar. Min läkare såg värre konfunderad ut efter undersökningen just eftersom hon inte riktigt kan säga vad detta är. Men hon sa ungefär såhär.

"Att det är bruna flytningar betyder ju att det är gammalt blod som uppenbarligen kommer nånstans ifrån. Dock ser inte livmodertappen alls ut att börjat luckras upp, men jag ville inte dra i den desto mer. Detta kan betyda att det börjar vara på g men vi hoppas hon stannar kvar ett par veckor till, dock är det heller ingen större fara om hon skulle komma nu då barnkliniken finns. Men du måste ta det lugnt, inga lång promenader och du får inte jobba (vilket jag ändå inte gör). Sen är det bara vänta och se. Hör av dig om det börjar komma färskt blod, vattnet går eller sammandragningarna blir mer smärtsamma och ihållande."

Till en början var hon inne på att behålla mig över natten. Detta rynkade jag på näsan åt då jag inte alls är något "big fan" av att ligga på sjukan. Givetvis hade jag ju gjort det om hon hade tyckte det hade vart bäst! Men jag fick åka hem som sagt, vilket känns skönt.

Så jaa. Nu är det väl bara vänta och se. Jag hoppas då min lilla skatt stannar kvar, iaf ett par veckor till. Bara hon mår bra, sen skiter jag i resten. Allt annat känns faktiskt väldigt liten och betydelselöst!


(OBS, bild lånad från google)