Haft en sån här natt så jag legat och kliat mig nu igen. Dock inte denna panik klåda, men tillräckligt för att kunna hålla mig ifrån allt vad som heter sömn. Har nog legat och snurrat i sängen i minst två timmar innan jag tillslut lyckades somna. Sen vaknade jag utav att det var någon som drog mig i håret, haha :P Vette fasen vad Mattias har hållt på med. Sen har jag vaknat till och från hela natten. Visst, tabletterna jag fick hjälper iaf litegrann, har som sagt inte den där panikartade klådan men ändå. Pratade med bm idag och bokade in för provtagning imorrn för att återigen kolla att det inte är hepatos. Jag tror dock inte det är hepatos som är falltet och det gör inte min bm heller (hade så pass låga värden sist, men visst det kan ändras, men ändå).

Min bm tyckte dessutom att jag inte ska plåga mig själv allt för mkt utan om det blir för mkt så måste jag ringa in och be om att få bli igångsatt. Hon menar på att detta med att sova nån timme här och där inte funkar i längden, jag skall ju trots allt orka med en förlossning snart vare sig den kommer naturligt lr blir igångsättning. Och det har hon ju helt rätt i. Däremot är jag ju en tjurskalle och lär väl vänta in i det sista med att ringa. Det känns som om jag är så jäkla besvärlig med alla på förlossningen osv. Mig själv skiter jag i, det är juh dottra som är första prio i allt. Maah, tycker detta är skit jobbigt. Hur länge ska man vänta med att vara "jobbig patient" och kräva igångsättning? Jag vet verkligen inte....Typiskt!