Min kärlek med sort K som jag inte träffat sen i måndags förra veckan. Hojja och fy faan! Men imorrn äntligen, då äntligen...

Jag har suttit och funderar för mig själv där jag sitter hemma i lägenheten och kommit fram till hur jävla kär jag egentligen är i Mattias. Hur jag fortfarande kan få det där pirret i magen av att titta på honom. Jag kan börja le när jag sitter och smygkikar på honom och han har ingen aning om att jag gör det. Hur mkt jag älskar att sova med honom, höra honom babbla i sömnen till och med. (Och fast han ibland försöker putta mig ur sängen).
Något jag verkligen saknar är att känna hans heeman arm omkring mig, och känna hans andedräkt i nacken. Mmmmm myyyys! Jäääävlar vad jag är kramsjuk!
Min älskade ängel vad jag tycker om dig, utan dig är jag halv. Utan dig vet jag inte vart jag skulle ta vägen? Och bara så du vet, du kommer bli världens bästa pappa!

Jag älskar dig så mkt så det är egentligen inte ide att jag ens försöker förklara.

PUSS BABE!




Äre så? ;)