Hundra tusentals tankar snurrar i mitt huvud just nu. Har dessutom aldrig känt mig så ensam som jag känner mig just nu. Det här var jobbigare än vad jag egentligen vill erkänna. I detta läge "måste" jag försöka agera som en vuxen och finnas till hands. Men alla samtal gör inte saken bättre, snarare tvärtom för nu börjar man inse vad det egentligen är som händer. Det svider, det gör ont. Det har blivit på det sättet jag aldrig kunde drömma om skulle inträffa. Vissa förstår vad jag pratar om, andra inte. Vissa bryr sig inte alls.
Tänkte att inatt kanske man får sova en godnatts sömn i flick sängen. Men ikket, någonting var givetvis tvungen att förstöra det. Tack för att du bryr dig!

Just nu är jag bara så jävla arg, chockad och ledsen. Har lust att bara gå ut och skrika, lr slå sönder något. Orka med mer jävla skit just nu, NÄE!

En liten glimma positivt är ju ändå att jag ska få tatuera mig imorrn. Fy faan vad nice!
Nu ska jag väl försöka sova lite, det kommer juh gå bra, HAH,..INT!

Godnatt.