Together we are standing in front of a tough decision. What will it be?

Mkt händer just nu, fast å andra sidan händer inte särskilt mkt alls. Ena dagen känns det som att man bara står still och trampar på samma ställe, och ibland blir man bara mer förvirrad. Dock har jag börjat se ljuset i tunneln och den känslan är obeskrivlig! Istället för att ha en klump i magen har klumpen förvandlats till fjärilar. Även fast jag tror jag än så länge mest leker med tanken. Men det jag egentligen har börjat inse är att alla problem jag tidigare sett faktiskt har sina lösningar. Kanske inte en enkel väg, men och andra sidan tycker jag inte det är särskilt mkt som är enkelt nu för tiden.
Hur jag har kommit att börja inse att allting faktiskt inte behöver gå käpprätt åt helvete är tack vare min underbara hjärtevän. Att han står ut med mig är ett mirakel, men ett ännu större mirakel är hur jag faktiskt har kunnat ha sån tur att hitta någon som han. Jag menar verkligen det jag säger när jag säger att jag inte vet vars fasen jag skulle tagit vägen utan Mattias? Visst det låter som en jävla klyscha och sitta och blogga om hur kär jag är i min bättrehälft, men det är ingenting annat än sanning i det jag skriver. Och jag hoppas verkligem, HOPPAS, att han förstår ens hälften hur fu*king jävla underbar han faktiskt är och hur fruktansvärt stor skillnad han gör i mitt liv.


Som jag sa till honom senast idag, det finns inte längre några problem som inte går att lösa utan det är bara farthinder genom livets gång. Haha nu ska jag sluta för n tycker jag till och med själv att jag börjar låta en aningen religös lr liknande.
Men vi har varandra och som sagt, Tillsammans är vi oslagbara. Jag älskar dig Mattias Sundelin, no matter what!





Vänner och familj, ni vet också hur mkt ni betyder, det hoppas jag! <3