Har sovit sjukt dåligt inatt. Hostat så jag har haft så ont i lugnorna. (Nej jag har inte svininfluensan).
Kände hur som haver att någon skola blir det inte idag. Samvetet har givetvis vart dåligt hela dagen. Men va faan ska man göra när det känns som om kroppen vore överkörd av en traktor!?

Sen var jag på Sunderbyn och där kändes det som att man blev helt nerslagen i skorna. Min nya läkare tycker att jag ska prova på en behandling mot min sjukdom som gör att jag bokstavligt talat hamnar i klimakteriet. Det går ut på att jag tar en spruta i månaden (på mig själv), och pricken över i:et kostar dessa trevliga sprutor inte mindre än 1400kr st ! Suget efter att betala sig till klimakteriet är inte stort kan jag juh säga. Då har jag nästan hellre ont. Så nu är jag mer förvirrad än nånsin :S Jag vet inte riktigt vad man ska göra? Är denna behandligen verkligen det enda dom kan göra!? Jag måste se och höra mig för, för det här är defenitivt inte vad jag vill!

Sen är det så mkt annat dåligt/hemskt som händer i mitt liv. Ingenting jag tänker sitta här och skriva om. Visst, nån gång kommer jag säkert berätta mer lr mindre om det. Men inte just nu. Det gör för ont. Jag kan då säga så här, jag kommer inte ihåg sist jag kände mig så fruktansvärt liten som jag gör just nu. Jag behöver ha min "hjälte" stark, inte svag som H*n är nu. Det finns nog ingenting mer hjärtskärande. Inte för mig iaf.

Nu var det ett sånt här inlägg då ni säkert bara fattar hälften. Men jag orkar och vill inte förklara, iaf just nu. Men som sagt, ibland är det faktiskt skönt att bara skriva av sig.
Dock tror jag nästan att jag skulle behöva prata med nån proffisionell snart. För slutar inte allting vara som det är just nu så är magsår och depression det minsta jag kommer komma undan med.

Något positivt är iaf min underbara pojkvän och inte glömmer jag er mina kära vänner. Allihopa är ni guld, och ni vet precis vilka ni är <3 Näe, nu nöta lite engelska, sen sussa. Är sjukligt trött. Godnatt Sverige.