Det var tider det. Tiderna då ens största bekymmer var när ens barbie tappat benet, lr i mitt fall när mina bilar tappade hjulen haha. När man hade drömt en mardröm och mamma lr pappa tröstade en och allt blev bra igen. När skolan inte handlade om betyg och en massa stress och press. Tiden man på riktigt tyckte matematik var kul. Tiden då det var den 23 december och man skulle gå och sova i väntan på julafton och tomten. Alla förväntningar, julmaten, kalle anka, pirret i magen och den underbara julkänslan.

Helt plötsligt känns allting så fruktansvärt långt bort. Livet som vuxen är varken kul lr spännande, jag tycker snarare allt snurrar på om och om igen. Vad ska hända här näst? Nästa steg i livet?

Hur som haver är det bara dagar kvar till julafton och jag har inte den minsta lilla julkänsla, inte ens litegrann. Inte för att jag haft den riktiga jul känslan på flera år. Men har alltid sett fram emot julen för det är en tid då familjen är samlad, och oftaste lite delar av släkten. Det är god mat och god stämmning. Men nytt för i år blir det att fira "splittrad" jul. Ingenting jag ser fram emot. Snarare tvärtom, längtar som faan tills julen är över så man slipper all stress.

Näe, livet var så mkt lättare som liten, även dom stunder man tyckte det mesta var bara pest och pina. Oj oj, man skulle ha vetat bättre då...



Liten och lycklig :)