Sen har min dator lagt av idag. Yeiiij. Juste vår tv la ju av vid jul också så nu har vi en plutt tv på väggen som är väldigt störande när man är van vid en 42 tummare. Mhmm. 

Ja, jag är bitter. Jävligt bitter!

Så snälla, lägg en liten röst på mitt bidrag. Pretty please? PUSS

 

 

 

Nu känner jag att det är dags att skriva, egentligen inte för någon annans skull än min egen, men samtidigt lite för vissa andras skull för att slippa ta allting om och om igen. Jag vet egentligen inte hur eller vart jag ska börja men jag ska försöka.

 

Jag kan inte få barn utan hjälp med ivf behandling då mina äggledare var värdelösa så Molly (som de flesta vet) är provrörsbefruktad som det så fint heter. Ja hon är min och Mattias helt och hållet.

Iaf fick vi henne på första försöket och som sagt är hon det bästa jag vet, min livs kärlek.

 

I sommras när jag var kryptisk i bla bloggen så var det för att jag och Mattias bestämt oss för att fösöka bygga ut familjen, ett syskon till Molly, en familj på fyra, ja ni fattar. I September var det dags för behandlingen och i Oktober för själva ivfn. Allting gick jätte bra och jag fick ett fint ägg insatt, allting var bra.
Sen åkte vi hem och fick snällt vänta i 3 veckor innan det var dags för att ta graviditetstestet. Den väntan är förövrigt vidrig!

Tiden gick och tillslut var vi framme vid testdagen. Nervositeten den dagen, dom minutrarna går inte att förklara. Jag går iaf ut från toaletten chokad, glad och lättat. Det var positivt. Vi skulle få en lillebror/lillasyster.

Ringe till Umeå för att meddela resultat och dä berättade dom även att jag var beräknad den 1 Juli.

Veckorna gick och allting var bra. När jag gick in i v7 började jag blöda och tankarna om att få ett till barn blev plötsligt mer overkliga. Någonting kan trots allt gå fel. Jag var i kalix hos pappa och blödde torsdag, fredag, lördag (inte så mkt men tilräckligt för att tankarna skulle sättas igång). Söndag åkte jag till mamma och skulle sova över, blödde ingenting på hela söndagen så hoppet hann stiga igen.
Den natten sov jag jätte dåligt och hade ont i magen av och till och jag väntade på att någonting skulle hända, men ingenting och jag lyckades tillslut somna.

 

Någon gång efter 7 på måndagen den 12/11 vaknade jag av en våg med blod och jag springer på toa. Trött, yrvaken och chockad går jag efteråt och lägger mig, fattar inte riktigt vad som hänt fören jag kryper ner bredvid min sovande Molly. Då slog det mig som ett knytnävslag i ansiktet. Jag hade förlorat det som skulle bli en lillebror/lillasyster till min fina Molly, och där brast det för mig.

Första timmarna ville inte tårarna rinna, jag bara grät och grät. Fick tillslut tag i Mattias som var på övning som kom så fort han kunde. Men innan han hade hunnit fram så hade tårarna slutat rinna. Det gjorde så ont i ögonen så det gick inte att gråta mer. Den kramen, Mattias famn, my god!

 

Resten av dagen är jag helt flummig i huvvet och den känns mest som en fylla innehållande en massa minnesluckor.

 

Dagen efter kändes det dock bättre. Jag är/försöker vara en sån som inte bara ser det negativa utan jag vill/måste se något positivt. Det hade kunnat vara värre. Jag kan fortfarande få barn (det har jag världens finaste unge som bevis på), jag hann inte gå så långt in i graviditeten att jag hann knyta an. hellre nu än flera veckor fram eller ännu värre...

Det är klart som faan det känns jobbigt, orättvist, ledsamt, you name it! En ivf resa tar på psylet, kroppen och plånboken, det är inte "bara att göra det", MEN, jag KAN fortfarade få barn, det är min huvudsak, det är det som gör att jag vägrar hänga upp mig för det. Det lär väl gå i perioder, men jag och Mattias är helt överens om att försöka igen. Inte om en vecka, månad eller i år, men nångång. Just nu försöker vi väl var och en plåstra om såren som uppstått och bara försöka acceptera vad som hänt.

Mattias och Molly är min familj, mitt allt. Utan dom är jag luft och det fantastiska är att jag har just dom. Min familj, mitt allt! <3

Ååååh, har senaste dagarna klickat hem lite kul nagel grejer, jisses vad spännande! Åker föresten till Kalix nästa vecka och har ev tid att göra lite naglar om någon är intresserad? :)

 

Detta är påväg hem till mig, spännande!

(Bild lånad från Tradera)

Fick hämta hem min lilla tjej från dagis idag då dom ringde och sa att hon hade 39,2 i feber. Att hon aldrig kan få vara frisk! Tycker så jäkla synd om henne :/ Min lilla docka!
Har just tankat i henne välling (det enda som duger) och lite ipren, så nu hoppas vi det gör susen! :)  

 

 

Den 21 Juni ska jag och Mattias på bröllop och jag har haft stora problem att hitta någon klänning att ha på mig. Hittade tillslut en klänning som föll mig helt i smaken, så nu är det på väg hem till mig ;) Yeeij!
Hittade fört en helt underbar klänning från Vila, men givetvi var den slutsåld, i hela Sverige! Dooh!
Nåja, jag är rätt nöjd med denna skönhet också. Återstår nu bara att se hur den ser ut på :P

(Bild lånad från google)

Ja, idag har vart en mkt.....underlig(?) dag. Kan inte säga annat än så just nu. Lr varför. Det får ni veta så småningom :) Någonting som verkligen inte brukar inträffa, har faktiskt just inträffat. Galet!!

Ikväll har la familia lyxat till det med pizza till Mllys stora förtjusning. Pizza, korv och välling är det enda som duger åt damen. Ja mest välling då. Hon har helvägrat mat i snart en månad och jag håller på att bli galen! Hur fasen ska man få henne att börja äta mat igen?!? Känns som att man försökt med allt :/

Nåja.

Ikväll blir en kväll i lugnets tecken. Ev ska vi slå igång någon film och bara mysa jag och älskling. Värma upp inför morgondagen. Herregud vad jag längtar! Kan knappt tro det är sant att vi ska vara bara vi två, en hel dag och en hel natt. Det kan inte bli annat än magiskt! :)

Nu ska jag synda lite till. Mattias har nämligen köpt cola så jag tänkte unna mig ett glas lr två :) Risken finns ju dock att jag tycker det smakar skit då jag så sällan dricker det nu för tiden haha.
Ha det bra gott folk och ha en underbar fredag, det tänker jag ha!