Igår kl 05.15 fick jag ett sms från pappa där jag fick veta att farmor gått bort och även fast det var väntat är det fortfarande jobbigt. Ja menar, det var juh trots allt min farmor som funnits i hela mitt liv. Men man får försöka se det positiva i det hela och det var att hon fick dö nu innan cancern hade hunnit äta upp henne inifrån.
Sen tänker jag på min stackars farfar som förlorat sin livs kamrat, men även det tillhör ju livets gång.

Sen har jag en längre tid haft ont i magen igen, så igår ringde jag och fick sitta på sunderbyn i över två timmars kö för att få kolla upp mig. Cystan var tillbaks, surprise!?!? Nu har dom inga fer alternativ kvar så från och med imorrn ska jag börja på "klimakterie behandligen", lite halvt motvilligt då jag hört så mkt om det spännande biverkningar man får på köpet. Men vad ska man göra?! Sprutan kostar dessutom 1500spänn. Känns jävligt kul att som 22 åring betala för att hamna i klimakteriet.....
Skulle egentligen börjat redan igår men då sprutan inte fanns att hämta ut på något apotek i varken boden lr luleå så var jag tvungen att vänta tills imorgon då dom får in den. Jippitjollahopp!

Denna dag hoppades jag skulle vara bättre, men har sovit förjävla dåligt sista tiden vilken resulterar i en lättirriterad mamma som är stressad över det mesta. Ryggen har dessutom börjat jävlas igen.
Som pricken över i:et hittade jag en söt gul lapp på bilrutan utanför coop. En parkerings bot. Förbannades jävla skit!

Guldet idag var dock när Sandra kom med en bukett liljor (som råkar vara min älsklings blomma). Tack söta rara Sandra!

Nu ska jag sluta gnälla och gräva ner mig till sängs, förhoppningsvis kunna somna och slippa vakna 398753058 gånger av alla mardrömmar osv.

Bittert inlägg, jag vet. Godnatt!

R.I.P Farmor <3
Och farfar, jag tänker på dig!