Idag har vi vart framme vid dagen jag hunnit gruva mig för ett bra tag, nämligens morfars begravnings dag. Dock har dagen gått överförväntan och allting har vart så fint. Tur at jag laddade i morse med vattenfast mascara. Kan juh säga som såhär, inte mångas ögon som var torra. Känns faktiskt skönt att det är över, att man nu kan börja blicka framåt.
Jag kommer nog aldrig sluta vara besviken på honom om varför han gjorde som han gjorde, men han kommer alltid vara min morfar och minnena från honom kommer alltid finns kvar.
Jag är ledsen att jag inte sa det åt dig morfar, men jag älskar dig!

Vila i frid!



Här kommer han ligga tsm med sin föräldrar. På övertorneå kyrkogård.