Nu ska jag försöka sammafatta operationen osv.

Kl 7 på tisdags morgonen befann jag mig på sunderbyn som panerat. Fick dock inte rulla in mot op fören efter kl 10. Väl inne på operationen var det dags för ryggmärgsbedövningen. Detta är dock inte en vanlig epidural som man får när man ska föda barn, nej. Skillnaden mellan dessa är att denna skall göra dig förlamad från midjan och ner ett par timmar framåt, dessutom är nålen större och trycks in mellan kotorna i ryggen. Den gjorde helt sinnessjukt jävla ont och jag började må illa som faan. Efter närmare 10 min var dom dock klar och jag fick äntligen sövas. Klockan var då närmare 11.

Vaknade upp av att jag hade så fuktansvärt ont i magen och jag kunde inte öppna ögonen för jag var så trött (plus att syrgasmasken låg över ögonen, som vanligt), jag grät och grät och dom frågade om jag hade ont. Öh, jaa! Jag fick morfin men det hjälpte ingenting. Efter att jag fortsätter gråta en halvtimme till frågar dom om jag fortfarande har ont, svar ja! Dom frågar om jag kan röra på benen vilket jag inte alls hade några problem med. Ojdå, ryggbedövningen funkade tydligen inte som den skulle. Då vart det jalla jalla och jag fick en jäkla massa morfin. Kring 13.45 börjar jag äntligen kunna slappna av och kände hur smärtan sakta men säkert började avta.

Kring 4 rullade dom mig tillbaka till rummet och sa att jag skulle ringa på dom så fort jag behövde smärtstillande. Fick dessutom klarar instruktioner om att inga omständigheter lämna sängen, inte ens dra mig upp lr försöka sätta mig upp. Somnade iaf och sov tills jag vaknade (återigen) av att jag grät av smärta. Ringde på klockan men ingen kom. Jag ringde och ringde, ingen kom. Börjde tillslut ropa så gott jag kunde. Ingen kom.
Lyckas fiska upp mobilen från sängbordet och ringer Mattias och ber honom ringa avdelningen på en gång. Sagt och gjort. Efter ett tag kommer dom in och ger mig smärtstillande och kan även konstatera att ringklockan inte fungerar. NÄHÄE!?!?!
Fick iaf en ny, fungerande!
Kan ju sammanfatta tisdagen som ett enda långt helvete!

Onsdagen så fick jag träffa läkaren och veta hur operationen hade gått. Det hade blivit mer invecklat än planerat då man insåg att min vänstra äggstock hade vuxit fast i cystan, plus min vänstra äggledare, så allt var ihopvuxet till en enda stor klump som var omöjlig att rädda. Dessutom blödde jag från den högra äggledaren och hade någon blödning där så även den högra äggledaren var tvungen att tas bort. Så nu har jag endast höger äggstok och livmodern kvar. Men nu vet jag iaf att vill jag ha fler barn så blir det IVF på en gång då jag aldrig kommer lyckas få barn spontant.
Visst känns det jävligt tråkigt att det blev som det blev, men nu vet jag iaf. Jag har fortfarande chansen att få ett till barn, vilket jag vill. Inte nu, men inom ett par år. Och jag hoppas verkligen cystorna har minskat och jag får behålla min ensamma stackars lilla äggstock som är kvar i min kaosartade mage.
Bara hålla tummarna och ta en dag i taget. Är mest skönt att "allting är över" nu :)

Nu tänker jag bara koncentrera mig på att bli bättre så jag kan leka med min bebis här hemma. Hon tycker nog mamma är världens dummaste som inte lyfter upp henne när hon står nedanför mig och drar i mina byxor för att få komma upp i famnen. Svider som fan då hon tittar på en med sina hundögon och jag inte kan göra någonting!
Som sagt, tur att det inte är förevigt!
Nu måste jag gå och lägga mig, är helt slut i huvvet, igen.
Godnatt Sverige!

Btw, kan vara mkt stavfel men jag orkar inte rätta till. Sitter med ny datorn och är inte alls van vid tangenbordet än så det får ni ha överseende med ;)