Tusen tack!

Måste ju även här passa på och tacka för alla gratulationer. Har ju fått hur många som helst på facebook och även här i bloggen och det är ju superkul! Jag hoppas dock alla har förståelse varför jag inte orkar sitta och svara till alla så jag säger det istället så här. Tusen tack! :)

Förlossningen då.

I måndags morse höll jag på att klösa sönder mig själv i panik, bokstavligt talat! Jag låg och grät och grät av att det till och med kliade i trummhinnorna :S Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Mattias ringde in till förlossningen och sa att dom måste göra någonting för jag klarar inte av detta nå mer. Så vi for in till BB och jag var väl mest inställd på att få någonting lugnande och något starkt att sova på då jag inte sovit på hela natten. Men nej nej, där var det snabba ryck och dags för en igångsättning. Dom tyckte inte det var värt att ÄNNU en gång prova fler tabletter och det tackar jag gudarna för!
Under ctg-kurvan kunde dom se att jag hade ganska mkt sammandragningar och frågade om inte jag kände det. Njaa tänkte jag, det drar i magen då och då, men klådan var ju för jävlog så hade tankarna så långt borta.
Efter en undersökning av livmodertappen visade den sig vara medelmjuk och jag var öppen 2,5cm cirkus. Dom använde sig utav ballong metoden där en liten ballongliknande grej sätt upp i livmodertappen för att vidga den allt eftersom man fyller den i vatten och sedan drar i den ca en gång i timmen. Efter 4 cm ska den trilla ut av sig själv, vilket den gjorde och det bara en timme efter insättning.
Ballongen sattes in 08:57 förövrigt.

Sen gick det rätt segt mellan 5-6cm och jag fick värkstimulerande dropp. Efter det var det full rulle igen och värkarna kom tätatare och gjorde ondare och ondare. Jag höll mig till lustgas så länge jag klarade det men bad tillslut om epidural då trycket neråt vart så sinnessjukt jobbigt. Efter det piggnade jag till och hade nästan inget ont i kanske 30-45 min!? Sen jävlar anamna gick allting väldigt fort och jag minns egentligen det hela rätt luddigt. Jag minns att jag svor på finska i samband med att jag tog lustgas. Jag minns att jag under ett tillfälle nöp Mattias så hårt i handen att jag kom på att jag kanske lyckas häva sönder den. Jag minns hur dom peppade mig att krysta och jag försökte lyda till minsta vink så gott det gick. Jag minns att jag tillslut skrek "- Nu får hon faan komma!". Inte alls långt efter det la dom upp världens finaste varelse på mitt bröst och alla smärta var som bortblåst. Jag var helt snurrir och bara grät och grät. Sedan att att titta på Mattias som hängde över mig och grät precis lika mkt (om inte mer) och pussade mig i pannan gång på gång.

Hon föddes 17:23. Så allt från 08:57 till 17:23 höll det på, inte alls länge med andra ord. Har fått super mkt beröm av alla barnmorskor där som tyckte jag var så himla duktig på att lyssna och ta åt mig, och att det gick så bra med tanke på att jag var förstföderska och vart igångsatt. Alla vart egentligen riktigt överaskad att allting redan var klart så tidigt. Men allting gick juh bra som sagt. Jag har visseligen aldrig fött barn förut, men kan inte tänka mig en bättre förlossning såhär i efterhand. Jag lyckades "komma undan med" 3 stygn.
Men ALL smärta, svett och tårar är det värt. Skulle göra om det när som helst. Det första jag sa till Mattias när dom la henne på bröstet mitt (mellan tårarna) "- Det här är INTE den sista!"

Känslan går som sagt inte att beskriva. jag visste att jag skulle älskade mitt barn, jag antog att det skulle bli kärlek vid första ögonkastet. Men man förstår inte hur mkt för det finns inga ord för att beskriva känslan att bli mamma. Det enda jag kan säga är att det är magiskt!

Min fina dotter vägde vid sin födelse 3510gram, var 50cm lång. Hon har fått namnet Molly och ska ha Sundelin som efternamn och som mellan namn Alice efter min gammelmormor. Molly Alice Sundelin <3


Några har ju föresten frågat varför vi hade så bråttom hem. Hade ni frågat mig för en vecka sen så hade jag nog sagt att jag hade velat stanna på BB sålänge som möjligt för att känna sig så säker som möjligt innan man far hem. Dock gick förlossning så snabbt och jag mådde så bra man kan må och även Molly har bara fått beröm över att hon är en frisk liten bebis. Så istället för att ligga i sjukhusets hemska sängar med en foglossning från helvete så kände vi för att åka hem och påbörja nystarten hemma med en bebis, och allt vad det hör till. Så varför inte? :) Givetvis hade vi stannat och läkarna tyckt annat! Ska förövrigt på efterkoll imorgon (idag, fredag) på Sunderbyn. Ska bli kul att se vad dom har att säga och våran skatt :)

Nu har jag inte tid att sitta här mer, saknar min bebis fast hon ligger 1m ifrån mig med sin far :) Att jag älskar dom två, det är helt sinnessjukt!



Kommentarer
Veronica

Härligt att höra att allting ändå gick så pass bra. Grattis igen och lycka till med den nya familjemedlemmen, måste instämma i de jag tror att du fått höra många gånger redan: Du har en härlig tid framför dig :)

2010-11-26 @ 09:57:55
URL: http://jagerving.blogg.se/
Sara

Skönt att höra att allt gått bra.. :) Nu vet jag vad jag har att väntar mej med igångsättning, om inte bebisen vill komma tidigare än om två veckor.. :) hoppas familjen din mår bra.. Kram på Er!

2010-11-26 @ 19:26:20
URL: http://saraalundqvist.blogg.se/
marion

Älskade vännen. Sitter å läser ditt inlägg med tårar i ansiktet. Fy fan vad duktig du är och har varit under hela denna period och att Mattias nästan hängt över din axel under hela denna tid är fantastiskt. Är så glad för eran skull och att Molly äntligen kommit till världen:) Massa lyckokramar från mig till er:)

2010-11-26 @ 21:12:11


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0